Digilandet

Vad är Digilandet?

Hösten 2019 startade verksamheten i Digilandet - ett IKT-resurscenter riktat till personal och barn inom den svenska småbarnpedagogiken i Kyrkslätt. Resurscentret är ett pilotprojekt som är finansierat med statsunderstöd av Utbildningsstyrelsen för främjande av innovativa lärmiljöer inom småbarnspedagogiken under åren 2019-2021.

Syftet med Digilandet är att stöda och inspirera personalen i användandet av digitala verktyg i vardagen på ett pedagogiskt sätt. Här finns olika lärmiljöer uppbyggda som lockar barnen till lek, utforskande och lärande genom att utnyttja olika digitala verktyg. På det här sättet stöds såväl personalens som barnens digitala kompetens.

Hur fungerar Digilandet?

Till Digilandet kan man komma tillsammans med barngrupper eller kollegor för att bekanta sig med olika digitala verktyg, program, lärmiljöer eller för att få nya idéer att använda sig av i sin egen verksamhet. Personalen kan låna material och aktuell facklitteratur till sin egen enhet. Det går också att boka mig för personlig konsultativ handledning eller komma med förslag på utbildning för personalen. 

Vilka lärmiljöer och verktyg finns i Digilandet?

Green Screen - det finns möjlighet att jobba med bildmanipulation och källkritik genom att använda sig av en grönmålad vägg.

Ljusbord - ger barnen möjlighet att jobba med kontraster och möta ljusets effekter. 

Ljuskuber och -stenar - sensoriska material som utmanar barnen att upptäcka med alla sinnen. 

Easi-Scope mikroskop - ett trådlöst mikroskop med inbyggt Wi-Fi som går att koppla ihop med iPaden.

Programmering - olika material för analog och digital programmering.

Projektor och tv-skärm - lärmiljön skall gå att omformas för lek och lärande enligt barnens önskemål.

QR-koder - syftet med koderna är att införa ett spänningsmoment i verksamheten samt att få in de digitala verktygen i vardagen.

Vill du veta mera? Läs om projektet på adressen www.digilandet.fi eller kontakta mig genom att skicka e-post till digilandet@kirkkonummi.fi. Jag nås också per telefon 040 589 7816. 

Följ gärna Digilandets Instagram konto @digilandet_kyrkslatt för att få inspiration och nya idéer.

- Maria

Kooperativt lärande: Räknepar i matematik

I höstas berättade kollegan och matteläraren Anna Pomoell om hur de jobbar med räknepar i matematik i åk 7-9. Konceptet verkade väldigt intressant och jag ville gärna testa det med mina fyror. Mina parallellklasslärare hade varit lite snabbare i vändningarna och börjat med det lite tidigare än jag. De verkade nöjda med systemet så ville givetvis även testa själv.

Hittills har jag uppmuntrat eleverna att samarbeta och be varandra om hjälp. Jag hjälper givetvis också hela tiden, men med en enda lärare på en hel klass blir det ändå lätt att elever ibland får vänta på hjälp, tyvärr. 

Då vi inledde arbetet med räknepar fick mina elever först tänka efter och skriva ner på lappar vem eller vilka i klassen som de tänker att kunde hjälpa dem med matematik, och vem de själv kan hjälpa. Utifrån deras tankar skapade jag räknepar och sedan hade Anna möjlighet att komma med på en dubbeltimme matte under förra veckan. Anna presenterade idén med räknepar för klassen och eleverna fick tänka ut fördelar med ett sådant arbetssätt. De hade bl.a. följande tankar:

• Man får snabbare hjälp
• Man lär känna en annan klasskompis bättre
• Man kan tänka tillsammans

Anna visade följande enkla bild för klassen:

Redan under den första lektionen med räknepar hördes frågor på nivåerna "bättre" och "bäst":
Kan du hjälpa mig med den här uppgiften? Kan jag hjälpa dig?

Efter ett bra intro satte eleverna igång med matteuppgifter. Det var väldigt intressant och roligt att följa med hur arbetet kom igång och hur räkneparen fungerade. Och hur fint många kunde förklara t.ex. räknesättens ordningsföljd för varandra, utan att säga direkt svaret. Istället fick räkneparet sin kompis att tänka och förstå. Helt underbart!

Vi har nu jobbat med räknepar i en veckas tid och om några veckor tar vi en första utvärdering för att se hur eleverna upplevt arbetet med räknepar. 

För mig har det inneburit precis det som eleverna tänkte: de har hela tiden någon bredvid sig som kan hjälpa eller som de kan tänka tillsammans med. Jag går runt i klassen och hjälper de räknepar som behöver en extra förklaring eller en extra hjärna att tänka tillsammans med. Det är lite mera prat på mattetimmen, men då är det samtal om matematik. 

Det bästa är att få höra en elev fråga av en annan: "Kan jag hjälpa dig med den där uppgiften?" Då smälter man lite grann <3

7 steps to feedback heaven

James Nottingham har myntat uttrycket "7 steps to feedback heaven" och under temahelheten "Vår fantastiska trädkoja" har årskurs 4 i Winellska testat metoden i samband med att eleverna skrivit egna berättelser. Så här ser processen ut:

1. Tydliggöra målen

Innan eleverna skulle börja skriva sin text fick de en matris i vilken kriterier för berättelsen fanns inskrivna. Vi diskuterade även begrepp som tema, styckeindelning, rubrik, replik, inledning-avhandling-avslutning, vändpunkt osv.


2. Första utkastet

Efter introduktionen planerade eleverna sin text på en planeringsbotten som hittats från lektion.se. De skulle svara på frågor som vem, var, när, vad, hur osv. När planen var färdig började själva författandet av texter (på dator).


3.  Självutvärdering eller kamratrespons

När texten var "färdig" kollade eleverna språket och strukturen mha. en checklista och gjorde de förändringar som behövdes. I det här skedet använde vi oss av både självutvärdering och kamratrespons, eftersom eleverna efter egen genomgång bytte texter med en klasskompis och läste igenom kompisens berättelse. De gav respons mha. en liknande checklista som de själv använt precis innan. Att höra frasen "Nu sku jag vara färdig för kamratrespons" av en elev som tidigare inte skrivit så långt eller så mycket värmer en lärares hjärta <3


4. Redigera texten

Efter att eleverna fått kamratrespons på sina texter redigerade de texten enligt den återkoppling de fått av kompisen.


5. Lärarrespons

Det femte steget på vägen till "feedback heaven" är att läraren kollar igenom texten och ger respons. Eleverna skriver sina texter i Google Drive eller i Classroom, så det är enkelt för läraren att skriva kommentarer till eleverna.


6. Finjustera

Efter att eleverna fått lärarrespons finjusterar de sina texter och när de är helt nöjda lämnar de in sin berättelse.


7. Bedömning

Till sist bedömer läraren texterna (skalan E-A, enligt kriterierna i matrisen). Eftersom eleverna redan känt till kriterierna från början skulle de mha. matrisen antagligen kunna bestämma sitt eget vitsord för uppgiften.

Skribenten till denna bloggtext har lite tjuvkikat på elevernas berättelser
efter punkt 4 (redigering efter kamratrespons) och varit mäkta imponerad.
Vilka fina och "färdiga" texter eleverna skrivit! Och som en elev konstaterade: "Det är tur
att vi får skriva på dator eftersom det är mycket lättare att ändra i texten då än i ett häfte!" 

Jag funderade varför det heter "7 steps to feedback heaven", men efter att vi testat metoden med fyrorna så inser jag att det passar jätte bra:

• eleverna upplever att uppgiften är meningsfull då de känner till kriterierna och vet vad som förväntas av dem
• mha. checklistorna har eleverna möjlighet att kolla texten, både den egna och klasskamratens och förbättra sina berättelser 
• att läsa igenom klasskompisars texter och ge respons förstärker samtidigt det egna lärandet och kunnandet
• när vi skrev i process på t.ex. 90-talet jobbade både lärare och elever ihjäl sig med texterna. Det var läraren som gav respons hela vägen och eleverna fick skriva sina texter på nytt. Med penna. I ett häfte. Sudda, skriva, sudda, skriva...vilket vissa gjorde utan att muckas och andra valde att "vara nöjda" med sina halvfärdiga texter för att inte bli alltför frustrerade. 

I årskurs 4 jobbar i år Emilie Haag-Särs, Sandra Jordas och undertecknad. Om ni har frågor kring den ovannämnda metoden eller vill bolla den vidare så kontakta oss gärna!

- Minttu

SETT 2019

SETT på Kistamässan i Stockholm, är Sveriges motsvarighet till BETT i London som vi kunde läsa om i Minttus inlägg tidigare i år. Denna gång var det Jonas och jag (Anna) som fick åka till SETT, tack vare understöd från Svenska Tekniska Vetenskapsakademin.

Under mässan får man se aktörer som ställer ut och berättar om sina produkter eller tjänster. Dessutom finns det många föreläsningar man kan lyssna på.

Här kommer några höjdpunkter från våra upplevelser, inte i wow-ordning utan i ganska slumpmässig ordning.

Vad klarar vår hjärna av?

Jonas lyssnade på Elias Granath som lyfter fram bekymmer med den ökande digitaliseringen. Jonas fick följande insikter:
 - då vi läser på nätet idag skumläser vi mycket. I medeltal använder vi 10 sekunder per sida. Denna snabbhet hindrar oss från att få en djupare bild.
 - ungdomar och vuxna tror att de kan multitaska, men det stämmer ej. Vi kan fokusera på bara en sak i taget, och då vi ofta byter fokus hindras en djupare inlärning. T.ex. notifikationer från telefoner, eller händelser i spel som är på i bakgrunden bryter vårt fokus. Även om telefonen är på ljudlöst inne i väskan, påverkas vi ändå av dess närvaro. Var 12:e minut vill vi se på telefonen.
- Varje dag läser vi i genomsnitt 110 000 ord. Detta motsvarar en 300 sidors bok. Men vi minns ju inte allt vi har läst eftersom en betydande del av detta är skumläsning.
- En studie där man tvingades ge ifrån sig sin telefon, visade att det redan efter 10 minuter kändes olustigt och jobbigt att inte ha sin telefon.

Singaporemetoden i matematik

Jonas gick på Cecilia Christiansens presentation om Singaporemetoden, som vi tidigare stiftat bekantskap med. Den är JÄTTEBRA! Här är länk till en presentation som hållits på en WinWorkshop.

Kooperativt, digitalt lärande

Jesper Grönlund har jobbat med 1:1 datorer med sina elever ända sedan 2006, och då jag hörde detta tänkte jag YES! Nu kommer det en massa tips jag aldrig hört förr! Tji fick jag. Han berättade om och betygsatte fyra bekanta verktyg. Han gav betyg enligt hur mycket till nytta de är när man satsar på kooperativt lärande.

Här kommer hans betyg:

- Google Classroom: 4 poäng av 5. Det finns fantastiska möjligheter. Det enda kruxet är att det till stor del är uppbyggt på förhållandet lärare - elev, och inte lika mycket elev - elev -växelverkan. Men möjligheterna finns där.

- Kahoot: 1 poäng av 5. För att få genuint samarbete måste man bygga upp spelet utgående från samarbetet, t.ex så, att de gruppvis får fördjupa sig i delar av det som kahooten handlar om, och så sätts grupperna ihop till "expertgrupper" med en "expert" från varje grupp. Då har den eleven djupare kunskap än de övriga och kan vara "experter" på vissa frågor. Om man inte gör så, är det lätt hänt att de som hamnar långt ner i resultatlistan ger upp och slutar lära sig.

- Quizlet Live: 4 poäng av 5. Man tjänar på samarbete, det går snabbare att få poäng genom att lösa uppgifterna ordentligt i stället för att gissa sig igenom.

- Mentimeter: 3 poäng av 5. Detta används som ett verktyg då man inleder ett tema. På så sätt får man fram allas åsikter. Ifall man allmänt frågar om åsikter, finns det ett fåtal elever som gärna delar med sig av sina åsikter, vilket i det långa loppet leder till att de som inte brukar säga sina åsikter blir ännu mer tystlåtna.

Han poängterade också att vi inte bara kan lyfta in dessa verktyg och automatiskt ha samarbetsinlärning. Det måste övas och diskuteras. Dessa verktyg hjälper dock till, rätt använda, och särskilt om man kombinerar de olika verktygen.

En annan bra poäng han hade, var att man som lärare ska fråga sig: "Vill du gå på dina egna lektioner?" Om man upplever att ens lektion inte är lockande för en själv, så måste man tänka om. Samma gäller skolledare. "Vill du gå på dina egna lärarmöten?"

Gällande möten (t.ex. lektioner) lyfte han fram detta.



Om man har bra relation och form, är det inte avgörande att ha ett perfekt innehåll. Det blir ändå bra. Men om man saknar relation och form, kan detta inte kompenseras med ett bra innehåll. Satsa alltså på relationen till dem du möter, och håll formen så att alla känner sig trygga och inkluderade.

Internetstiftelsen

Detta vet "alla" svenska lärare vad det är, men i alla fall jag hade inte hört talas om det förut. Men de har bra material! Färdiga övningar hittas på
https://digitalalektioner.iis.se/
Det finns t.ex. bra lektionsupplägg med programmering.

Att hålla inspirerande presentationer

Micke Hermansson är personen bakom "Grej of the day" och han har jobbat med att hitta strategier för att hålla inspirerande presentationer. Han varnar för slides av typen 0-7-50:



Eller han sa det ännu tydligare: Vi ska sluta med dessa nu. Nu Genast. Slides med 0 bilder, 7 punkter och 50 ord är inte lockande för inlärning. Om man dessutom pratar samtidigt som man visar sliden, är det en katastrof. I stället ska man ha slides med ett budskap per sida, och inte ens text är alltid nödvändigt, det räcker med en bild. Man kommer ihåg bilder bättre än text.

Man ska variera i cykler på 18 minuter, eftersom det är max-tiden för hur länge hjärnan kan vara fokuserad.

Man ska skapa njutningsupplevelser som gör att det frigörs dopamin i hjärnan hos publiken. Humor, leenden, skämt, personliga anekdoter etc. hjälper att hålla fokus.

Framtidens yrken

Angelica Hedins exempel på framtida yrken som vi förbereder dagens skolelever på:









Så vilka förmågor behöver vi hjälpa eleverna att utveckla hos sig själva, så att de är färdiga för dessa och andra framtida yrken? Problemlösning är i topp!



Kompetenserna som behövs är också bekanta.



Hon lyfte också fram James Nottinghams "Learning Pit" och poängterade att det eleverna behöver kunna i framtiden är att reflektera över hur de tagit sig upp ur gropen.

Grit (= sisu) och värdeskapande undervisning

Maria Wiman berättade om sin klass som då de gick på åk 4 var riktiga värstingar som var elaka mot varandra och mot lärarna, de hade dålig motivation för skolarbetet och det fanns inte särskilt mycket att glädjas över. Hon berättade som exempel att de inte ville ha hem sina skolarbeten "Vad gör jag med det? Det är ju färdigt!" var deras kommentarer. Detta ändrades plötsligt i och med att en av deras favorit-tv-serier meddelade att de slutar. Det var fråga om Geografens Testamente. De beslöt sig för att kämpa för att få den att fortsätta, de kontaktade beslutsfattare, skrev insändare, och till slut fick de komma både till TV och blev intervjuade av annan media som ville lyssna. De mobiliserade massor av skolor i hela Sverige och till slut fick de sin önskan igenom. I samma veva lärde de sig massor om entreprenörskap och hur man kan påverka i samhället. Det blev en riktig framgångssaga! Med ganska små medel ändrades undervisningen så att djuplärandet främjades.





Man behöver inte kämpa för TV-serier för att träna detta. Det finns många sätt att känna att det man som elev gör har någon skillnad för andra. Exempel:





Efter besöket till serviceboendet skulle eleverna skriva en novell om något i den seniors liv som de intervjuade. Det kunde t.ex. handla om att 86-åriga Hasse berättade för 14-åriga Kenneth om hur han i sin ungdom fick flickor intresserade av honom. Detta skrev sedan Kenneth novell om.

Detta exempel gillar jag extra mycket:



Det är fråga om förskolebarn som har ritat sagofigurer för äldre elever. Dessa äldre elever går sedan till klassen och skriver en saga med förskolebarnets sagofigur i huvudrollen. Därefter går de tillbaka till förskolan och läser upp sagan och tillsammans med barnet diskuterar den, kanske också utvecklar den tillsammans med förskolebarnet. Citatet på bilden säger mycket: "Nu när man vet att det är en unge som sitter och väntar på sin saga så måste man liksom göra det bra".

Det fina som händer när klassen gör dylika projekt är detta:

IT-supportelever

Digieleverna i vår skola är inte ensamma, de har kompisar även i Sverige. Där har de delvis samma uppgifter som våra digielever (stöda andra elever samt lärare i tekniska frågor) men jag fick andra goda idéer när jag lyssnade på digielever och deras handledare. De har haft "Netikett"-lektioner för lägre klasser. Det har betytt att de har gått till klasser och diskuterat olika frågor, t.ex.

• Är du någon annan än dig själv på nätet?
• Har du någon gång blivit lurad på nätet?
• Varför använder du sociala medier?
• Vad tror du skapar näthat?
• Vad finns det för risker med nätet/sociala medier

Känslosmart ledarskap

Maria-Pia Gottbergs föreläsning var den jag gillade mest. Hon satte ord på mycket som nog är självklart och som vi talat om tidigare, men det är fint att höra att forskningen stöder det vi redan märkt. Hennes föreläsning handlade om känslor. Hur de uppstår, hur man hanterar personer som är i ett känslosvall, hur olika våra hjärnor "känner".

Först fick vi fundera på vad en känsla är. Hennes tanke är följande.



Därefter lät hon oss fundera på bilderna nedan. En i taget visades, och vi fick en fråga till varje bild, t.ex. vad tänker personen, vad vill hen berätta för dig, vad har hen nyss upplevt, vart är hen på väg eller hur mår personen.



Sedan sa hon att detta är sådant vi alla lärare gör, varje lektion. Vår hjärna bearbetar information från många fler människor än dessa, och det är en belastning för våra hjärnor att hela tiden vara så involverad och reagera på många intryck vi får. Inte konstigt att man är trött efter en arbetsdag.

Så berättade hon om fem olika tillstånd som påverkar hjärnan och skapar känslor. Dessa fem tillstånd är olika starka hos olika personer. Gemensamt är att de alla innebär belastning för hjärnan.



STATUS - Ifrågasätter man någons kommentarer? Finns det risk att någon himlar med ögonen eller suckar när någon säger sin åsikt? En rädsla för detta är ansträngande.

SÄKERHET - Har man vikarie, eller något annat avvikande program, kan det vara en extra stor belastning för någon elev. Det finns elever vars hjärnor är extremt känsliga för förändringar och de märker om något är annorlunda än förr. Denna uppmärksamhet är givetvis belastande för hjärnan.

AUTONOMI - Upplevelsen av att på förhand veta vad som kommer att hända under en dag, under en lektion, under en måltid, under en fotbollsträning - detta har säkert många med småbarn märkt. Har man i förväg förklarat för ett barn vad som kommer att hända kommer det att gå så mycket smidigare eftersom hjärnan har kunnat bearbeta detta redan och det blir inte för mycket på en gång. Bara det att man vet att man har kontroll, att man vet vad allt man har att göra, lugnar.

SAMHÖRIGHET - Att känna sig trygg i det sällskap man har, t.ex. bland sina kollegor eller i en klass, är mer viktigt för vissa än för andra. Är det OK att jag går fram till någon på parallellklass och sitter och äter lunch med hen? Kan man gå och prata med ett gäng som står och diskuterar sinsemellan?

RÄTTVISA - Här kände jag igen mig. Jag går genast igång om jag märker någon orättvisa, och det är ju jobbigare än att bara strunta i det.

Vill man läsa mer om SCARF-modellen som denna kallas, finns här en kort introduktion.

Kodcentrum, Lisa Söderlund

Lisa Söderlund från Kodcentrum berättade om materialet som hittas på kodboken.se. Där finns fina övningar som kan användas som introduktion till programmering



Eleverna kan få aha-upplevelser när de inser vad allt som styrs av programmering: "JAG kan vara med och påverka det som finns omkring mig. Jag kan skapa det jag vill ha, t.ex. en spelfigur som liknar mig." Detta visar att alla kan bli hjältar, även t.ex. någon som sitter i rullstol. 

Exempel: programmering får folk att röra på sig, t.ex. på rolighetsteorin.se finns filmen Pianotrappan.

Ju fler positiva förebilder det finns, desto bättre, man kan t.ex. tipsa elever om att följa MissGGamer på Youtube.

Några andra lösryckta grejer

En typ från Creaza stannade Jonas och mig och sa att Winellska skolan är bekant för honom. Han har varit i kontakt med Luppe och vi lär ha rätt att använda deras tjänster, men att vi inte använder dem. Det verkade helt intressant. Man kan skapa filmer, presentationer, tecknade serier, tankekartor etc. Det verkade gå snabbt att använda.

På https://luftdata.se/ kan man läsa hur man bygger en enkel mätare som mäter luftens kvalitet. Det mätresultatet samlas så man kan se alla andras mätresultat också. 

Här är bild på det obligatoriska testa-om-de-nu-äntligen-börjar-få-några-riktigt-bra-VR-verktyg. (svaret är att vi fortfarande väntar)



Matteappen är intressant för dem som har klassuppsättningar ipads eller Chromebookar med touchscreen. https://matteappen.se/ Och undervisar i matematik :)

Vi deltog i ett Escape Room, jättetrevligt! Vi kom ut på ca 8 minuter.



Ja och så måste vi ju skryta med att Jonas ledde efter första Kahootfrågan, där det var ca 150 deltagare i frågor gällande Sveriges skolsystem. Imponerande, Jonas!



Efter tre dagar på mässan hade vi fått mycket att tänka på. Tack till Svenska Tekniska Vetenskapsakademin för stipendiet som möjliggjorde resan!

BETT 2019

I år hade ett antal lärare från Winellska skolan möjlighet att besöka BETT-mässan i London i slutet av januari. Vad BETT är kan du läsa t.ex. här eller här. För min del var det andra gången jag deltog och nu var jag ute efter att hitta så mycket nytt om framtidskompetenser (21st century skills) som möjligt.  Här följer en kort resedagbok med några bilder:

Dag 1, onsdagen den 23 januari

Vädret i Finland var ganska uselt på morgonen så vårt flyg blev försenat. Det ledde till att vi hann till mässcentret ExCel mycket senare än vi hade ursprungligen beräknat och missade några intressanta föreläsningar. Jag hann ändå lyssna på Alef Educations presentation om hur de jobbar med lärarfortbildning i Förenade Arabemiraten och kunde konstatera att där pågår liknande satsningar som hos oss.

Efter det tog jag del av "The 2018 Education Index" med Helene Moran som berättade om vilka trender man kunde se i skolorna i Storbritannien. Hon konstaterade att lärare allt mer börjat anse att teknologi har en positiv inverkan på utbildning och undervisning. Framsteg har även gjorts i   kunnandet och användningen av programmering. Olika STEAM-projekt är även populära. Däremot nämnde Moran att det var bekymmersamt att en del metoder så som problembaserat lärande, projektbaserat lärande och designtänkande, inte längre var lika populära som tidigare. Med hjälp av dessa metoder kan eleverna lära sig viktiga framtidskompetenser som de behöver i arbetslivet. Helene poängterade bl.a. följande:

- för att förändra en hel organisation behövs tid för att dela med sig av goda modeller
- de digitala verktygen som används i skolorna borde vara så enkla att de lyckas lösa problem istället för att skapa sådana.

Helene Moran presenterade trender inom undervisningen i Storbritannien.

Alla dessa områden hade man kollat upp i undersökningen. De
 inringade var de teman som är "på topp" just nu.

Sedan råkade jag ännu snubbla in på en föreläsning med Ben Forta och Ted Fox Joyce som berättade  hur man kan använda Adobe Spark i undervisningen. Jag har inte använt Adobes produkter så väldigt mycket, förutom Flash och Acrobat Reader, så blev ganska imponerad över mängden andra bra produkter de har - något att bekanta sig med lite närmare.

Mellan och efter föreläsningarna fanns det lite tid att vandra runt i den enorma mässhallen, titta på utbudet och planera följande dag på mässan.

Google hade en stor och fin avdelning i mitten av mässhallen, mittemot stora
BETT-arenan. Lätt att navigera därifrån åt alla håll.

Dag 2. torsdagen den 24 januari

Idag kom vi till ExCel med linbanan från North Greenwich. Jag hade planerat en dag med många föreläsningar, så det gällde att komma iväg i tid.

Inga snygga bilder fick man då fönstren immade igen- vi var nio personer i kabinen :D
Men den vita, stora byggnaden till höger på andra sidan Themsen är mässcentret ExCel.

Dagens första föreläsning hade en intressant rubrik: "Implementing Technology is Easy - Said No-One Ever". Tom Able-Green gav en kort tillbakablick på hur teknologin inverkat på vårt liv under de senaste årtiondena och vilken inverkan den eventuellt kommer att ha på vår framtid. Hans viktigaste poäng var att framtiden innebär nya arbeten och därför behöver vi tillägna oss nya kompetenser. Han påminde oss även om att vi ska utgå från varför, inte vad, då vi påbörjar en förändringsprocess (t.ex. digitalisering av skolan). Viktigt är att först skapa en välgenomtänkt digitaliseringsstrategi för skolorna och därefter fundera på verktygen.

Sedan skulle vi gå på en infosnutt om "Making multi-use iPad work", vilket hade varit nyttigt med tanke på att eleverna i vår skola delar iPads. Den föreläsningen var fullsatt redan innan den började så vi rymdes inte med. Vi insåg dock att programmet som iPadarna styrdes med vad något som användes främst i Storbritannien, så kanske vi inte missade så mycket. Däremot styrde vi kosan mot BETT-arenan, där Apples föreläsning om tillgänglighet i deras produkter skulle börja. Sarah Herrlinger presenterade olika funktioner som är inbyggda i Apples produkter och vi fick många nya idéer för hur använda våra lärplattor mer effektivt.

Arenan var uppbyggd på ett annat sätt en för tre år sedan - flera sittplatser och
bättre akustik. Samma gällde de andra, mindre arenorna där olika föreläsningar hölls.  

Efter en lunchpaus var det dags för en föreläsning om kreativitet - "The classroom's your stage, give creativity a starring role". Under föreläsningen berättade bl.a. Mala Sharma om vilka kompetenser är otroligt viktiga att utveckla nu och i framtiden. För att vi människor ska hitta jobb som datorer eller robotar inte kan utföra behöver vi vara både kreativa och kunna jobba med kreativ problemlösning. Att kunna tänka kritiskt är också en ytterst viktig färdighet. Sharma citerade professor Jan Holmevik:

"En artist måste vara kreativ, men man behöver inte vara en artist för att vara kreativ."

Mala Sharma från Adobe.

Efter föreläsningen om kreativitet fick vi åka tillbaka till centrum, eftersom hela vårt resesällskap skulle delta i IlonaIT:s seminarium på British Museum kl. 17-20. Under seminariet fick vi ta del av intressant program på finska och engelska. Speciellt bra tyckte jag om framtidsforskare Ilkka Halavas anförande där han berättade bl.a. om hur vi kan få bukt på överkonsumtionen och varför det är nödvändigt att skolan och undervisningen förändras.

Kirsti Lonka och Ilkka Halava på scenen.

Turist från Winellska framför British Museum.

Dag 3. fredagen den 25 januari

På fredagen åkte de allra flesta av vårt resesällskap på ett skolbesök i IlonaIT:s regi, men jag såg framemot ännu en dag i ExCel-arenan. Den här dagen satsade jag på att ta del av Education Show, som påminde mycket Educa-mässan i Helsingfors. Education show ordnades för första gången i samband med BETT-mässan, så där fanns mycket nytt att ta del av. Förutom att vandra runt på mässavdelningen och titta på utbudet gick jag på två föreläsningar. Den första hette "Excite, Explore, Excel" med föreläsare Kirsty Tonks, som är rektor för Shireland Technology Primary School. Hon berättade om deras arbete med att utveckla och implementera läroplanen med målet att erbjuda undervisning av högsta kvalitet till skolans elever. Inspirerande! Tonks sade även något väldigt tankeväckande:

"Nästa år är 2020 och då har vi bakom oss 1/5 av detta århundrade. Lär vi verkligen våra elever de viktiga framtidskompetenserna (21st Century skills)?"

 (Eller borde vi börja kalla dem 22nd Century skills?)

I Shireland-skolan jobbar de i temahelheter.

Bild som åskådliggör alla teman som man jobbar med under läsåret.

Den andra föreläsningen handlade om att utveckla elevernas förmåga till självstyrning. Vi fick se och höra två danska speciallärare berätta om sitt arbete med utvecklandet av ett "iWork-schema". Idén med schemat är att eleverna under vissa lektioner i veckan får jobba med ett givet tema, men de får själv välja hur de jobbar med temat. Med hjälp av schemat lär eleverna sig att planera och ta ansvar för sitt lärande. Viktigt är att eleverna vet vad de ska göra, hur de ska göra det och vad de ska göra sedan. Antagligen blev jag så medryckt av presentationen att jag inte kom ihåg att skriva upp vad de danska speciallärarna hette, inte knäppte jag några foton heller på de fina exemplen de visade...


Första gången jag var på BETT gick jag ganska mycket runt på mässavdelningen och tittade och förundrade mig över det breda utbudet. Visst gick jag runt även i år och kunde se liknande grejer som för tre år sedan: programmering, robotar, making... det jag inte såg just alls var 3D-skrivare, vilka det fanns massor av år 2016. I år var det viktigaste för mig att gå på så många intressanta föreläsningar som möjligt, för att lära mig så mycket nytt som möjligt. Den målsättningen lyckades jag uppnå.

Avslutar med några bilder från mässavdelningen:

Beebot är fortfarande en användbar robot med de yngsta i skolan.  

En miniatyrstad som var programmerad med Micro:bit.

En maker-buss från ena sidan..

...och från andra sidan.